SLA

Stereolitografi (SLA) är den mest använda tekniken för snabb prototypframställning. Den kan producera mycket noggranna och detaljerade polymerdelar. Det var den första snabba prototypframställningsprocessen, introducerad 1988 av 3D Systems, Inc., baserad på arbete av uppfinnaren Charles Hull. Den använder en lågeffekts, högfokuserad UV-laser för att rita ut successiva tvärsnitt av ett tredimensionellt objekt i en behållare med flytande ljuskänslig polymer. När lasern följer lagret stelnar polymeren och de överflödiga områdena lämnas kvar som flytande. När ett lager är färdigt förs ett utjämningsblad över ytan för att jämna ut det innan nästa lager läggs på. Plattformen sänks med ett avstånd lika med lagertjockleken (vanligtvis 0,003-0,002 tum), och ett efterföljande lager bildas ovanpå de tidigare färdiga lagren. Denna process av ritning och utjämning upprepas tills konstruktionen är klar. När den är klar lyfts delen över behållaren och dräneras. Överskottspolymer torkas eller sköljs bort från ytorna. I många fall sker en slutlig härdning genom att delen placeras i en UV-ugn. Efter den slutliga härdningen skärs stöden av från delen och ytorna poleras, slipas eller ytbehandlas på annat sätt.